Hela 6 år sedan min mamma lämnade oss och flög upp med änglarna.. Jag kommer ihåg den dagen som att den var igår. Känslorna kom över en.. jag kände mig rädd, arg, förvirrad, lättnad, sorgen går inte ens att beskriva med ord. Jag grät och krampade så att jag låg i fosterställning och försökte få luft..  jag såg henne framför mig hela tiden.. När hon tog sitt sista andetag här på jorden.. När jag skulle sova första natten.. kom hennes ansiktsbild flygandes mot mig hela tiden när jag blundade. Jag kände mig rädd, jätte rädd. Allt va så overkligt. På morgonen när jag vaknade kändes allt som vanligt.. Men så kom jag på och fick panikkänsla att jag måste till mamma.. Och frustrationen av att veta att jag inte kunde.. Jag önskade att hon bara kunde ge mig en till sista kram!

 

En jätte jobbig period hade vi framför oss med resten av familjen.. Pappa kaosa och allt var upp o ner.

När vi skulle rensa mammas saker o kläder. Vilket allt skulle brännas upp.. Vi ville inte att någon skulle kunna gå i hennes kläder. Skulle bli jätte konstigt då.. Jag o Miretta tog något plagg var bara för att få lukten av henne och för att dom var helt enkelt bara hon. När vi rensade sakerna så hittade vi en pärm där mamma hade ordnat med alla försäkringspapper och liknande och ett brev där det stod vart och vilka försäkringsbolag vi skulle ringa. Hon hade kontrollen och fixade allt. Men då kunde man inget annat än att grina.. Tänk känslan och skriva ner allt det där till sina käraste medveten om varför hon skriver det.. Hon var stark! Hon visade inte räddsla.. inte öppet. Själv fick man lite små panikattacker framför henne då o då och jag grät och bad henne att stanna och att jag inte ville att hon skulle dö. Men även då va hon lugn och sa att det är hennes tur nu.. Hon finns med oss även om hon inte var på jorden. Bara för att hennes liv tog slut så gjorde ju inte vårat det. Att fortsätt vara den människan du är. Ta hand om varandra. Hjälp pappa med det han behöver och acceptera hans vägar här i livet.

När hon sa dom orden så vart jag bara arg.. Sa åt henne o lägga av. Men idag sitter dom! Jag förstår dom..

 

Vi är många som saknar mamma.. Hon var en god mamma,"farmor, syster och vän.

 

Varför ska dom bästa alltid lämna oss först?

 

Orättvis värld vi lever i..

 

 

Nikko plockade en bukett :)

 

"Vi möts där solen aldrig går ner"

 

 

♥