Saknar min vovve, saknar huse,t saknar mitt liv som plötsligt förändrades helt. Från att leva som en familj till att leva själv är ingen enkel väg att vandra. Det går upp o ner. Ibland så känns det här rätt och ibland fattar jag knappt vad som har hänt.
Jag kan inte förstå hur man kan ge upp allt som man byggt upp i 6 års tid.. Inte ens ge det en chans. Då kan man inte ha alla hästar hemma... Något är fel då!

Hur kan man bara sluta älska, hur kan man bara skita i allt och gå sin egen väg?? När man har så mycket runt omkring..

Känner sån ilska över allting!!

Ledsamt är det samtidigt..

Ont gör det..

Förvirrande med..

Fyy faaaan