Idag är det 3 år sen min mamma gick bort.. 

Hon är älskad och saknad av många runt omkring.. Men mest av sin familj!
Varje dag så ägnar jag en tanke åt mamma. Ibland tänder jag ett ljus eller säger gonatt innan jag somnar, ibland pratar jag med henne när det är allt för jobbigt.

Tårarna är nära när jag tänker på henne..  Jag vill så gärna höra hennes röst, känna hennes närvaro. Hennes skratt..
När jag fällt en tår eller två så känns det oftast bättre.. men tomheten och saknaden är alltid kvar!

Ibland så gråter jag över att inte Nikko får träffa den person som skulle bli den bästa mormorn i världen. Jag tycker det är så tråkigt att Nikko inte vet vem hon är eller hur hon var även om jag förklarar så är det aldrig likadant.

Min älskade mamma..  Hoppas att du har det bra där du är.. och att du är med dina nära o kära.

Vi alla kommer efter en dag och jag längtar till den dagen vi ses igen! Men den dagen hoppas jag inte kommer än på mycket länge! :)